”Bleg blev Kinden, Smilet døde” : Ensamhetens rum i multimodalt och intermedialt perspektiv

Artikeln undersöker hur tystnad och tomhet framställs för att iscensätta ensamhetens rum. Här är det fyra nordiska konstnärers verk som intresserar: Vilhelm Hammershøis interiörbilder, Herman Bangs roman Ved vejen, Hjalmar Söderbergs pjäs Gertrud och Carl Theodor Dreyers filmatisering av denna pjäs. Artikelns syfte är att visa att tystnad och tomhet som frånvarons former och som uttryck för ensamhet och instängdhet kommer till stånd genom verkens specifika multimodala och intermediala drag. Det är samspelet av ord, ton och bild som bidrar till att ensamheten kan ”upplevas” av läsaren. En annan viktig aspekt är att alla konstnärer använder sig av en kvinnlig figur för att iscensätta ensamheten och jag undersöker därför hur ”den kvinnliga ensamheten” estetiseras